Spelrecension: Robinson The Journey

Spelrecension: Robinson The Journey

Robinson: The Journey har funnits ute till Playstation VR sedan början på November förra året, men det är först nu som det finns en version för Oculus Rift.

Du spelar Robin, en ung pojke som strandsatts på en främmande planet. Resterna efter det kraschade koloniskeppet som var tänkt att slussa tusentals rymdresenärer till Tyson 3 är synliga från din livbåts-pod och frågan är vad som egentligen hände.

Varför kraschade koloniskeppet?
Är du den enda överlevande?

Till din hjälp har du en hönsmammig AI som heter HIGS och en T-rexvalp som heter Laika. HIGS agerar informationscentral och kommentator och Laika kan skrämma bort smådjur och äta Robins potatisar.

Du börjar spelet i din bas. Trion har haft drygt ett år på sig att sätta upp en rudimentär infrastruktur, och till en början så handlar spelet om att underhålla och återställa funktioner för energiförsörjning, mat samt att lära sig hur man interagerar med världen.

Grafik och ljud

Spelet har utvecklats av Crytek som tillsammans med sin grafikmotor Crysis varit världsledande i FPS-grafik under flera år, så det kommer inte som någon överraskning att spelets fokus, och styrka, ligger i utseendet.
Robinson: The Journey är en vidareutveckling av några tech-demos som Crytek gjorde 2014 och slutresultatet är bland den vackraste upplevelsen jag har haft i VR än så länge. Spelets kapacitet att hantera djungelmiljöer eller att kunna rita upp stora avstånd är otroliga. Ibland kommer man på sig själv med att bara titta.

Ljudet är likaväl väldigt polerat. När du traverserar spelvärlden så har du koll på de olika djurens position i relation till dig tack vare väl implementerat 3d-ljud och den symfoniska bakgrundsmusiken gör sitt för att accentuera de grandiosa vistas som Tyson 3 dräller av.

Spelmekanik

Robin har ett multiverktyg som kan användas för att levitera mindre objekt eller för att scanna in den lokala faunan. Med hjälp av dessa två verktyg så utforskar du Robins omvärld där du går, klättrar och glider omkring i olika miljöer. Spelet ger dig poäng för att dokumentera djurlivet, men detta är inget som krävs för att ta dig vidare i berättelsen.

Styrning och kamera

Rörelseschemat känns ganska stabilt. Trots min känslighet för VR-åksjuka så var det bara vid ett par tillfällen som jag var tvungen att ta av mig HMD’n för att vila en stund. Framförallt så hände de under de få sekvenser som man tar över HIGS perspektiv.
Spelet styrs med en gamepad. Varför det inte finns stöd för Oculus Touchkontroller när du ändå har händer representerade i spelvärlden är oklart. [Jag har mailat Crytek och frågat om detta, men har inte fått svar] Du styr spelarkaraktären med vänster styrspak och kameran genom att vrida på huvudet eller använda höger styrspak. Då alla utvecklare fortfarande håller på att lära sig precis hur vi bäst navigerar oss i virtuella världar får Cryteks lösning ändå full godkänt.

Men, är det kul?

Spelet är inte speciellt komplext och har en totalt speltid på ca 6-8 timmar. Men det är också ett av de första kompletta spelupplevelserna för VR som jag verkligen uppskattat. Man får verkligen en spännande äventyrsupplevelse som är visuellt imponerande och som känns mer som ett fullfjädrat spel än en välpolerad tech-demo.
Och när du spelat klart spelet så kan det vara en bra introduktion för en kompis som vill testa VR. Bara de första minuterna i spelet kan ge vem som helst en riktig aha-upplevelse.

 

Gorm Sundberg

Gamer, musikproducent, animefantast, ljudtekniker, bon vivant och humanist. Har jobbat med de flesta former av medieproduktion och har ett brinnande intresse för människa/teknik sedan barndomen.